Maria

Snart är jag i Etiopien!
Helt galet... en dröm man haft hela livet men jag trodde nog aldrig att den skulle gå i uppfyllelse och så bara händer det... Jag tror inte riktigt att jag förstått än... Allt har bara fallit på plats och om bara nio dagar är Benedicte och jag på väg till vårt nya hemland, om än bara för ett halvår men det kommer vara hemma. Så väldigt mycket hemma...
Det var för ungefär sju månader sen på ett café i Nakamte som planerna började smidas... På ett café efter en dag på marknaden. Vi kände oss hemma. Redan då. Det kändes i luften på nåt sätt att vi skulle tillbaka dit. I alla fall var Benne och jag övertygade om att det inte var sista gången vi såg Nakamte då vi några dagar senare lämnade staden för att resa tillbaka till Addis. Och den övertygelsen har vi inte släppt sen dess även om det har krånglat ganska ordentligt med planering och kommunikation, vi har verkligen fått öva vårt tålamod och lärt oss att lita på att allt löser sig... Hakuna Matata. Afrika! Jag ska bli en det-löser-sig-människa.
Benne är entusiastisk och jag är entusiastisk, det här kommer bli sååå bra... Nedräkningen har definitivt börjat och jag har börjat packa. Köpte väska nummer två idag och har varit på ICA och handlat för alldeles för mycket pengar, men knäckebröd och co måste ju med... hur överfulla väskorna än blir...
Nu är det bara det jobbiga att säga hejdå till alla underbara vänner som lämnas kvar i Sverige... Lite tungt är det allt men ett halvår är ändå inte så lång tid och det finns faktiskt brev... Och jag älskar brev...