svagheter = styrkor

Det senaste halvåret har jag väldigt tydligt fått känna på hur mina styrkor också är mina svagheter. Det som jag ofta sett som mina främsta egenskaper har visat sig vara det som fått mig på fall. Min höga ambitionsnivå och min empati för andra människor. I sig själva goda egenskaper som jag är stolt över att besitta. Men i urartade mängder och komplexa situationer förädiska. Gång på gång har jag fått det påpekat för mig, inte minst av kollegor, att jag måste släppa på kraven på mig själv och sluta ta in andras känslor. Att jag måste bli mer slarvig och göra saker dåligt. Och minska mitt engagemang för eleverna. För min egen skull. Det där med att tänka på mig själv och mina behov kommer inte naturligt, det kommer rent av motstridigt. Hela mitt jag skriker efter att prioritera andra, att inte känna in vad jag orkar eller vill utan se till andra människors behov. Men jag inser ju såklart också att om jag till slut inte orkar mer så kan jag heller inte göra något för andra, så jag får väl försöka ge upp och se till mig själv också mellan varven. En snårig balansgång. I vilket fall, nu när så många påpekar mina brister och mina ohållbara ideal, så tänker jag att jag vänder på det hela och säger att mina svagheter också är mina styrkor. Jag vill vara ambitiös och empatisk, det är jag.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Kloka bästa du! ❤️

2017-05-08 @ 09:37:11
Postat av: Anonym

Haha, går av ngn anledning inte att logga in på mobilen. Men detta är alltså Frida. ☺️

2017-05-08 @ 09:38:16

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0