etiopienpåverkad

Under höstens gång - med all kamp med dålig självkänsla, orimliga jobbkrav, perfektionism och självförtroendesvackor - har jag kommit på ytterligare en sak som jag gillar med Etiopien. Förutom att folk alltid har tid, inbjudningar till höger och vänster, all öppenhet och så vidare. Etiopien påverkar även hur jag ser på mig själv och mina prestationer. I Etiopien är jag en annan person än i Sverige. Och jag tror bestämt att jag föredrar etiopienversionen. Förvandlingen kom automatiskt så fort jag landade på Bole och drog in den torra luften. Med ens blev jag så där glad och självsäker som jag insett att jag ju brukar vara när jag är här. Jag skämtade glatt på amarinja med visumhanterarna och började otvunget prata med två norska killar som också väntade på sitt bagage, det senare resulterade i nummerutbyte. Kanske träffar jag dem nästa vecka, kanske inte. Poängen är att jag vågar ta för mig. När jag är här vågar jag tro på att andra vill umgås med mig, och att jag har nåt att komma med. Dessutom är det inte så komplicerat här. Man går på någon, hänger in på ett café eller går bredvid varandra och pratar en stund. Eller så bara hälsar man och går sen vidare åt olika håll. Alltsom oftast med ord om återseende, som båda vet kanske inte blir av. Men det viktiga är att man nånstans vill ses, inte när och var. Jag har hakat på trenden. Dyker upp oanmäld och avslutar alltid samtal med "see you". En stil som inte fungerar lika bra i Sverige. Ytterligare en anledning till att hålla sig i Etiopien - jag vill vara den här fria, spontana och självsäkra Maria.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0