min största beundrare

Min största beundrare är en liten ljushårig pojke med lika mycket spring i benen som i fart i munnen. Helt otrolig söt och fantastisk utanför lektionerna, inte alltid lika lätt att ha att göra med under de lektioner som liksom går ut på att man ska sitta still och va tyst (typ alla). Ända sedan i höstas har jag, ofta via mamman (som är lika fantastisk även hon) , fått tonvis av bekräftelse. Som när den lilla killen varit ensam med mig på svenskan när alla övriga elever lyckades va borta samtidigt och när han kommit hem sagt att det hade varit "som i himmelen". När det blev dags för påsklov hade han bestämt sig för att han inte alls ville följa med familjen till Negash lodge utan skulle stanna på skolan och ha lektioner med mig. Och efter lovet när han glad i hågen berättade om allt han varit med om och jag påpekade att det kanske inte varit så illa ändå så sa han "men du är bättre". Så sjukt söt. Så för en vecka sen bestämde vi att han skulle få sova över här hemma hos mig, en idé som legat och grott i månader och nu alltså äntligen blev av. Killen vaknade tidigt imorse och va lite upprörd över att det var så tidigt för då skulle dagen bli så lång innan han skulle få komma hit. Nu ligger han och sover inne på mitt rum. Vi har ätit pannkakor, bakat chokladbollar och tittat på film. Till frukost imorgon är det utlovat en ny omgång pannkakor. Sover man över hos fröken så gör man. Det hela började med nedanfunna brev som killen la under kudden tillsammans med en tappad tand och hans käraste tillhörigheter:
 
 
Idag kom min andra stora beundrare (låt oss säga att jag har ett antal) och bedyrade för hundrafemtonde gången sin stora kärlek till mig. Han passade på att avsloja att han om det bara berodde på honom så skulle han gärna gifta sig med mig (sist la han till att han ju tyvärr var för liten men det hade han visst glömt idag). Och att det inte spelade nån roll hur många gånger jag blev arg på honom (ja det händer att jag blir aningen irriterad på mina elever) han älskar mig lika mycket oavsett. Så fint. Jag är för övigt bjuden på hans födelsedagskalas på söndag. Att va lärare för en årskurs ett innebär (åtminstone på den här skolan) otroligt mycket bekräftan. Varje dag får jag höra vilken fantastisk lärare jag är och hur mycket de alla tycker om mig. Det roliga är att det verkligen inte spelar nån roll hur tråkig och hård jag är mot dem, de tycker lika mycket om mig ändå. Och det är fantastiskt med alla de där kramarna. Lätt värt alla jobbiga stunder.

Kommentarer
Postat av: Benedicte Artman

Åh!! <3

2016-05-23 @ 19:46:51
URL: http://benedicte.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0