modig och social

Två epitet som jag aldrig själv kunnat identifiera mig med. Dock har jag de senaste åren allt mer fått acceptera att andra tycker att de passar i kombination med mig. Men asså när det kommer till höga höjder och hastigheter, all form av extremsport, läskiga djur, nya sammanhang och människor - då är jag så långt ifrån modig man kan bli, fråga bara de stackare som fått ta hand om mig i såväl skidbackar som cykelbackar. Och på tal om människor har jag ju i alla år kämpat med min överdrivet stora människofruktan och konflikträdsla, jag drar mig för sammanhang där man förväntas va social med folk man inte redan känner och är det inte läge för långa djupa samtal har jag ofta svårt att engagera mig i konversationer. Så särskilt social har jag aldrig uppfattat mig själv. En del av det där har väl förändrats med åren, i varje fall den sociala sidan. Eller ja, den modiga går väl ihop med den på flera sätt - då de sociala initiativen ju ofta kräver en hel del mod, så mycket mod som kan krävas för att skicka ett till synes simpelt sms, eller för att knacka på en dörr. Men ja, jag sitter ju i ett rum i ett land långt borta från det som brukade vara hemma och alla lundabor som brukade utgöra min sociala vardag, omgiven av sådant som ändå krävt en smula mod för att erövra. Så, lite modig och lite social är jag kanske ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0