Maria

Jag gillar det inte. Att ta contract taxi till ett shopping center for att handla mat. Bara en san grej. Eller att anstalla nagon for att stada och diska hos oss, som att vi inte kan gora det sjalva. Som att vi inte kan trangas med alla andra i en minibuss eller ga till den lokala lilla suken och kopa fornodenheter. Fast ja, vi ar inte riktigt som alla andra. Och det ar ju bra att fler far jobb, och jag ar ju rik. Men. Jag gillar det inte. Kanns som det finns viss risk att det blir en hel del av addislyxlivet i ar, jag varken kan eller vill avskarma mig allt som "alla andra" (las ovriga svenskar pa skolan) tar sig for. Men jag kanner mig ocksa valdigt man om att halla kvar det mer genuina etiopienlivet. Att hanga med etiopierna, jobba pa amarinjan, ata injeran, aka minitaxis och, som nu, sitta pa ett risigt internethak och muttra over den bristfalliga uppkopplingen. For det ar ju sa jag vill leva. 

 

I helgen blir det paus fran lyxlivet i Addis. Det ska bli sa skont. Att fa umgas med folk jag redan kanner och att inte behova anstranga mig for att gora ett gott forsta intryck. Nu har det visserligen gatt valdigt bra den har veckan och jag kanner mig valdigt hemma med saval svensk som etiopisk personal pa skolan, men anda. Att fa kramar och slass och retas och prata minnen, det ska bli valdigt fint.