Hopp om sommar
Två gånger om lät jag mig luras av solens strålar och vårblommornas skott. Båda gångerna fick jag dagen efter ta fram vinterjackan från dess undanhängda plats och ge mig ut på vita gator. Men nu, nu tror jag vårjackan dragit det längsta strået för de kommande månaderna. Långkalsongerna är undanstoppade långt in i garderoben och jag har numera bara ett par vantar då jag cyklar iväg hemifrån. Visst fryser man lite i vårvinden och visst har jag fortfarande dubbla filtar på täcket om nätterna – men jag har hopp om varmare tider. Solen lyser och värmer, backarna är fulla av vintergäck, snödroppar och krokus, trädens knoppar är sprickfärdiga och pollen fyller luften. Det är VÅR. Äntligen! Efter lång och kall och mörk vinter. Just det, ännu ett säkert vårtecken – det är så ljust på morgonen så man tror man försovit sig, och till helgen blir det sommartid. Vilken lång vinter det har varit och galet vad jag längtar till sommaren. Men jag njuter redan nu och i helgen fick jag lite försmak av vad som väntar då jag doppade huvudet i havet från solvärmda klippor på Orust och satt lutad mot kyrkans vägg och njöt av glass i solen som värmde mina bara armar. Underbart!
