Halvåret i bilder
Så här kommer jag minnas året; näsa mot näsa med sötaste lillkillen någonsin
...och i havet av älskade barn.
Benne och jag återvände.. ..till vårt saknade Nakamte...
...i världens skönaste land Etiopien med dess vackra natur...
...underbart goda mat och gästvänliga och öppna människor.
Skönaste teckenspråket som glider så härligt mellan händerna och lockar till ständigt skratt.
Vi volontärade på en dövskola. Jag undervisade i bla engelska. Annars lekte vi mest. 
Eleverna är världens finaste. Stora och små lever tillsammans som bröder & systrar.
De jobbar, leker, skrattar och gråter tillsammans, jag är så tacksam att jag fick va en av dem.
Till jul fick vi besök, de fyllde vår kyl med julmat och huset med spel och skratt - en härlig tid!
"Musikalen Daniel i Lejongropen" på inproviserat teckenspråk... galet mycket skratt!
Som stolt fadder tog jag emot lilla Derartu, dotter till fina vännerna Adanesh & Desalegn
Fika utanför vårt hus tillsammans med härliga lättpratade och skrattiga vänner.
Världens finaste familj.
Mitt i barnkaoset, härligt! Till slut lärde jag mig..
Lillkillen som man bara ville stoppa ner i fickan och få skämma bort i Sverige...
Teckenspråk i gröngräset med finaste Misganu. Bättre kan det inte bli. Saknar!
Underbart att se dina fina bilder!! Verkligen vackert. <3
Underbart att se dina fina bilder!! Verkligen vackert. <3
Aaaah! Saknar så det gör ont!!!!!
åh vad fina bilder.
jag vill också lära mig teckenspråk.
alltså, åh, vad man saknar!
Jag vet. Och det avtar inte med tiden heller utan blir bara starkare... Egentligen borde man inte titta på bilderna för det ger bara mer saknad men man kan inte låta bli för man saknar det så. Sjukt svårt.
