Maria

För en person med extremt kontrollbehov och nästintill total oförmåga att vara hundraprocentigt "här och nu" är det minst sagt jobbigt att inte ha en aning om vad framtiden (det vill säga livet efter sommaren) kommer att innebära. Ett stort svart hål hotar att sluka mig. Och ja, jag är rädd för stora svarta hål. Men. Samtidigt vet jag att det kommer att bli bra, för det blir på nåt sätt alltid det. Och jag har en förmåga att trivas och få det mesta jag gör att kännas utvecklande och meningsfullt. Igår gjorde jag en intervju via skype. Kan det bli Etiopien i höst ändå? Jag kastas mellan en längtan efter utmaningar och att få göra nåt för etiopienlandet jag älskar, och en längtan efter att bara få vara kvar här i den trygga vardag som sverigelandet erbjuder. Men mitt i allt tänkande så vill jag mest av allt bara stanna upp och leva här och nu. Njuta av varje dag - varje solstråle, varje samtal, varje kram. För jag trivs otroligt bra precis där jag är just nu. Omgiven av vänner jag älskar och som får min vardag att va just precis sån att jag inte vill att tiden ska gå. Så, jag tror att jag ska göra just så som alla mina vänner säger till mig - släppa kontrollen och paniken över framtiden och bara vara just här och nu. Eller, jag ska försöka i alla fall. En dag som idag tror jag dock inte det blir några som helst problem.