Maria

På måndag sätter jag mig i skolbänken igen. För att lära mig amarinja, eller i alla fall en liten början. Varför jag ger mig in på detta vet jag just inte - eller jo.. det är klart att jag vet varför, jag vill ju kunna prata med mina kompisar - men det ska nog gå på nån vänster. Vi är visst sju i klassen, så det går just inte att gömma sig bakom nån heller. Så som jag gjorde under alla lektioner i engelska i grundskolan. Nu är det bara att ge sig ut där och göra bort sig, säga fel, bli skrattad åt, vilja dö och kanske kanske känna att man faktiskt kan föra en konversation på det där språket som jag bara önskar att jag kunde känna mig lika hemma på som dess teckenspråk. Men vem vet, kanske att till och med lilla språkrädda jag kan komma dit en dag. Imorgon bär det i alla fall av söderut igen. Längtar efter att kunna dra in den där dammiga soliga luften.