Maria

Jag är nog rätt bra på att känna mig hemma. Jag har ett hem på Kvarnkroken, ett hem i Nakamte, ett hem hos Susanne i Ume, ett hem på Gullale i Addis, och såklart ett hem här hemma på Gökboet på Larran. När jag närmade mig Lund i lördags efter en vecka i Umeå funderade jag lite smått på att cykla hem till Norr för att få berätta om hur jag haft det för någon som bryr sig, men så bestämde jag mig för att ändå ta mig hem till Larran. Och minsann, fanns det inte människor där med öppna famnar och frågor om hur min vecka varit. De där öppna famnarna alltså. De betyder så mycket, kanske ändå en stor del av vad som gör en plats till ett hem. Fatta då hur mycket hem Nakamte är, där hundra barn står och bara väntar på att få krama en. Jag är så tacksam över alla mina hem.