livsbeslut

Mitt liv har präglats av en ovilja att bli större. Jag vet inte om det är en rädsla för det som jag inte vet nåt om, eller att jag trivts så bra med livet att jag inte velat att det ska förändras. Det började vid sexårsålder då jag bestämt proklamerade att jag aldrig skulle bli äldre. Sex, den ultimata åldern. Inget ansvar, inga beslut, mest bara lek hela dagarna. Det var fina tider för en person som inte tycker om beslut. För det är nog där skon klämmer ändå, alla dessa beslut som liksom bara ökar i antal och ödesmättnad. Ändå firade jag studenten med oväntad mycket glädje. Men visst kom baksmällan - vad skulle man nu göra med sitt liv? För nu låg ju allt i mina händer. Det är mitt ansvar att göra nåt meningsfullt och bra av varje dag och varje beslut. Inte utan att man får lite beslutsångest mellan varven.

 

Så vad har jag då tagit för beslut och vad är det för val som ligger framför och gör mig obekväm? Efter studenten föll valet på Strandhem där jag spenderade ett helt fantastiskt år, helt rätt. Jag lärde mig så mycket, fick vänner som idag ligger mig varmt om hjärtat, och utvecklades som människa. Sen två halvår i Etiopien. Läraryrket provades på och kändes så rätt. Jag var hemma bland mina etiopiska döva elever och ville inte lämna dem, ett ångestmättat beslut. Sen dess har jag slitits mellan Sverige och Etiopien, inte helt hemma nånstans och med en konstant längtan dit jag inte är. Efter etiopienåren påbörjades en lärarutbildning. Med halva medvetandet kvar i Nakamte kändes det, åtminstone till en början, så fantastiskt meningslös att plugga och jag hade länge dåligt samvete för att jag lämnat mina barn. För att rättfärdiga mitt beslut hävdade jag att jag pluggade för att en dag kunna åka tillbaka och göra mer.

 

Idag står jag med en examen runt hörnet. Något som länge skrämt mig. Jag är klar med det jag ägnat de senaste tre åren till. Så vad gör jag nu? vad blir nästa steg? Börjar det bli läge att rädda världen? Att åka till Etiopien och sätta igång att undervisa, utbilda lärare och organisera fungerande skolor för döva? Allt det där som jag drömt om och flytt till under sega lektioner och dryga inlämningsuppgifter. Det som jag inbillar mig skulle göra mitt liv meningsfullt.

 

Det är det där med att vara nöjd och samtidigt längta efter annat. Jag vet inte vad jag vill. Halva jag vill leva svenssonliv och undervisa på bekväm svenska. Den andra halvan vill ut, iväg, bort - göra skillnad. Där står jag och stampar och kan inte, eller vill inte, komma till beslut. För jag är ju så hemma här, och så hemma där. Och det är alltid grönare där jag inte är. Undras om det är något man kommer kämpa med hela livet. Om jag nånsin kommer komma till beslut. Om jag nånsin kommer va helt hemma.


Kommentarer
Postat av: Cecilia

Ja.. du vet ju var jag vill ha dig de närmsta 2,5 åren. Men det är ju tyvärr inte mitt beslut att fatta ;) Hoppas du sover gott. Nu joinar jag dig snart i rummet, ska bara duscha.

2013-11-23 @ 02:34:22
URL: http://cecilyeah.blogg.se
Postat av: Amanda

Den eviga frågan, "vad ska jag göra med mitt liv"? Haha. Du gör så mycket redan, Maria, och jag tror att i den här världen kommer man alltid känna sig lite vilsen. Men jag känner mig igen mig i det du skriver. Vi kan grubbla tillsammans, du och jag. ;)

2013-11-23 @ 15:09:33
URL: http://amandama.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0