etiopienvagar och julfirande
Nu ar vi i Nakamte, helt slut efter en lang resa. Men trottheten glomdes bort sa fort man kom in pa dovskolans valbekanta omrade och mottes av hundra kramande barn. Dock var det nagra fantrattar som gomde sig och pastod att de blev blyga for att det kom nya dit, som att vi skulle vara nya... Galet vad alla har vaxt sen sist, vissa ar knappt igenkannbara. Och javisst, jag ar fortfarande tjock, och japp jag har mot deras vilja klippt mig igen. Samma gamla kommentarer, sa underbart hemma.
Att ta sig fram pa etioiens vagar kan vara hemskt jobbigt men ocksa underbart fint. Allt beroende pa medresenarer, fordon, tid pa dygnet, vagunderlag, utsikt, volym pa musiken... Nar vi skulle till Hosaina hade vi turen att fa aka med tryggaste chaufforen Chipo och fick Kes Dawit och kes Mose som medpassagerare, De holl igang non stop och stamningen var hog dar vi gled fram pa fina vagar soderut. Idag var det dags for den inte fullt lika komfortabla bussresan till Nakamte. Det borjade med att vi fick vanta i tva timmar till bussen kom och vid de laget hade jag bla fotter och var valkand pa hela busstationen. Vagen var samre an nansion och vi skumpade fram i dammet i en buss full med etiopier som hade konstant roligt at sina ferengisar och spelade etiopisk musik som danade trots mina oronproppar. Men men fram kom vi och att etiopier gillar att trangas har vi fatt lara annu en gang.
Igar var det julafton och dagen spenderades till stor del pa Hilton med familjerna Hector och Suki. Vi badade och at gott och njot av omgivningen och sallskapet. Som ett extra plus traffade vi Cleis och aven kusin Karin och hennes kompis Bodil. Efter nagra timmars slappande begav vi oss till en basar pa Meskel square och trangdes med massa etiopier och fyndade klanningar och smycken. Pa vagen dit rakade David (fd saltvolontar som var har samtidigt som oss forsta omgangen) fa syn pa oss nar han akte forbi i en taxi, galet mycket kant folk pa en och samma dag.. Han hade kvar vart gamla nummer sa vi ska ses pa fredag. Kvallen agnades at julfirande i Lutherska kyrkan med massa vanner och fin musik. Thomas sjong liksom storsta barnkoren nansin kompanierade av bla Andualem och blasorkester. Riktigt stamningsfullt. Efter den flera timmar langa gudstjansten som forutom uppmarksamt lyssnande agnats at att bara runt pa lilla Nahum och prata med Chipo var det dags for fotokaos. Det ar tydligen tradition att ta familjejulkort framfor granen i kyrkan och i ar skulle jag visst vara med pa Chipo och kompanis julkort, kul. En riktigt skon kvall i goda vanners sallskap.
Nu ska vi ata och sen bege oss till synoden och ta igen oss efter dagens skumpande...
Kommentarer
Trackback
