Maria

Resan gick finfint. Sa skont att aka sjalv, rekommenderas varmt. Kunna gora som man vill och ta det i sin egen takt, istallet for att yra runt med elva forvirrade klasskompisar. Turkish har anda de skonaste planen, huvudstod pa sidorna och till och med fotstod vilket mina korta ben uppskattade. Dock inget storre filmutbud. Forsta strackan sov jag det mesta och missade sa nar maten. De sex timmarna i Istanbul lastes bort i en skon fatolj. Andra strackan satt jag bredvid tva spanjorer som inte kunde ett ord engelska, med gester och internationella ord som "mamma" hjalpte jag dem att fylla i immigration cardet. Ett barn skrek konstant sa det blev ingen somn, till slut gav jag upp och lyssnade pa narnia. Allt gick snabbt och smidigt pa Bole, forutom att vaskan tog en evighet pa sig att dyka upp och jag blev radd att den skulle va borta igen. Men den kom och jag gick ut till en Dawit som lyste upp morkret med sitt fina leende och valkomnande famn, trots att han statt dar ute i en timme och vantat. Nagra timmars somn senare var jag redo att ga ut i det efterlangtade Addis.