ont

Ont i pannan av allt nickande.
Ont i foten av allt skjutande.
Ont i magen av allt skrattande.
Ont i hjartat av allt kramande.

Forsta sportscampet ar over. Sa bra det har varit. Sa fina barn och sa fina ledare. Coach Eyob som engagerar hela sig i barnen och bar hela campet med stark stamma och glatt leende. Skona Melesse och Nebeyo som fnittrar i princip konstant. Och sa idag var det dags att ta farval av de manniskor vi umgatts med storre delen av dygnet de senaste dagarna, jobbigt. Men skont med vila nu, valbehovligt. Nasta vecka blir det att resa soderut med var egen Dawit, det ska bil kul aven om jag kommer sakna campet. det kanns riktigt hemma har nu. Det ar ju det har jag vill gora, alska barn och fa betyda nagot for dem. Trivs.

Kommentarer
Postat av: syster

du kunde ju fått låna mitt svettband, så kanske inte nickarna gjort lika ont menar jag

2012-08-11 @ 12:25:30

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0