Maria

Det är en märklig känsla att sätta sig på ett flyg och några timmar senare gå ut i en helt annan värld. En värld där människorna ser annorlunda ut, där de talar ett annat språk och äter annan mat. En värld där folk automatiskt ställer sig i raka köer och håller sig på en replängds avstånd. Det är märkligt att man kan känna sig så hemma i två så skilda världar. Det är märkligt att två så olika världar får plats i samma värld.

Alltid lika jobbigt att ta farväl. Alltid lika jobbigt att komma hem. Jag vill inte att blåmärkena Melese har placerat på min högerarm ska försvinna, jag vill inte att barnens namn ska suddas ut ur mitt minne. Jag önskar att mina båda världar var en och samma, och att jag till hundra procent kunde veta var jag ville vara.

Fick precis veta att jag fått praktikplats i Addis till våren - ska mitt hjärta ännu en gång öppnas för nya människor för att några veckor senare behöva ta ännu ett farväl? Platserna och människorna jag älskar blir bara fler, hur mycket klarar hjärtat av? Etiopienvärlden ligger där och lockar oemotståndligt och jag vet att jag kommer att falla, om och om igen...