Att minnas

Äntligen har jag fått upp er på väggen så jag kan njuta av era vackra ansikten
så fort jag slår upp ögonen på morgonen. Jag ser in i era ögon och översköljs
av känslor. Samtidigt som jag blir alldeles varm inombords och känner ett
leende ta över ansiktet fylls ögonen med tårar och halsen blir tjock.
Så underbart, och så sorgligt - att minnas.
Minnas mina älskade underbara barn - det är det bästa och det värsta jag vet.
Oundvikligt dock, sen ni tagit över mitt hjärta. Jag saknar er!
Och jag kommer alltid alltid att minnas.


Kommentarer
Postat av: benedicte

Åh... vackert!

Jag förstår känslan. Exakt. Tjena banan vad jobbigt det är! De är så fantastiskt underbart fina. Våra barn.

2011-03-14 @ 23:18:42
URL: http://benedicte.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0