En dag

Tankte att jag skulle beratta om hur en "vanlig" dag ser ut. Som ni kommer marka ar det ganska begransat till dovskolan och Benedicte...
06.30 ringer vackarklockan, oftast har jag redan vackts av hundarnas skallande som tranger genom mina vanner oronpropparna. Brod till frukost. 07.30 ska huset vara last och vi pa vag till skolan. En ungefar en halvtimmes promenad genom dalen senare ar vi framme vid dovskolan - kliver in genom porten, halsar pa de barn som rusat fram och gar in i sdamlingssalen dar dagen inleds med morgonbon. Sang, bon och minipredikan av barnen, en underbart fin start pa dagen - och nufortiden forstar vi nastan vad de sager... Sen ar det lektioner som galler fram till 15.20 med en halvtimmes paus pa formiddagen och en lang lunchrast. Som det ar nu har vi ratt mycket lektioner och da vi egentligen inte har det letar vi reda pa en klass utan larare och improviserar ihop nat for att fa tiden att ga. Det basta pa dan ar nog anda rasterna och eftermiddagarna da man bara hanger med eleverna. De ar sa otroligt fina mina dova barn. Men jag trivs framme vid svarta tavlan ocksa, att fa undervisa sa kunskapstorstande barn ar en frojd. De aldre kommer ofta och ber en hjalpa till med matte eller engelska. Annars ar vara amnen enligt schemat slojd, bild, dator och bibel. Lunchen fortars pa en restaurang nara skolan och bestar av injera och shiro (varje dag...). Da skolan ar slut hanger vi som sagt var kvar nagra timmar till. Malet att vara hemma innan det blir morkt (typ 18.30) infrias alltfor sallan. Trots att i princip alla ljusa timmarna pa dagen spenderas pa dovskolan kanns det inte tillrackligt, man far liksom aldrig nog. Dit langtar jag da jag vaknar pa morgonen och jag saknar barnen redan da jag gar ut genom porten - med ett leende pa lapparna... Min plats helt enkelt. Under de morka timmarna haller vi oss hemma, for tillfallet i Lotta och Dawits hus da de ar i Addis en vecka, dar lagar vi enkel mat, tittar pa film i mysklader eller laser en bok. Ett enkelt liv. Ett skont liv. Mitt liv.

Igar var en riktigt bra dag. Antligen fick barnen bollar och vi kunde inviga volleyboll natet for det har aret. Total lycka, speciellt som vi hade kopt en fotboll ocksa sa de som inte fick plats pa volleyplanen kunde sparka pa fotbollsplanen istallet. Jag kunde inte sluta le nar jag gick fran skolan. Mitt liv kanns bara sa bra... 
Idag har vi varit hemma hos Eden och fikat och flummat, en skon gammal van. I mandags kom Phil hit fran England (han ska vara pa dovskolan i nagra manader) och i sondags traffade vi tva andra ferengisar. Sa ensamma ar vi inte, enligt mig har vi socialt umgange att tillga sa att det rackar alldeles jattebra. Inte som i Sverige men tillrackligt. Eller jo forresten, 150 bastaste dova kompisar, icke att forglomma! Varldens basta!

Kommentarer
Postat av: Anonym

Maria, det låter underbart!

2009-10-21 @ 23:28:34
Postat av: maryax

kan inte annat än hålla med föregående talare!

2009-10-23 @ 15:35:45
Postat av: Sara

haha, kul.

2009-10-25 @ 01:38:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0