Maria

Antligen landat i det stora landet i vast och allt ar precis som man trodde det skulle va. Fordom efter fordom besannas. Allt ar sa stort. Manniskorna utatriktade och varmhjartade. Husen stora, nya och utan takfonster. Stora obrukade falt som bara far va gras. Stort, stort, stort. Och mycket bilar pa stora vagar, lukten som slog emot en nar man kom ut fran flygplatsen var inte Etiopiens damm eller Sveriges renhet utan asfalt och avgaser. Tryckande luft. Engangs tallrikar och snabbmat. USA. Amerika. Vi aker buss, ovar, ater onyttig mat, sover for lite, flummar, sjunger konserter i stora kyrkor, socialiserar med vardfamiljer och upplever en ny kultur i ett stort land. Jag gillar USA. Ett oppet land. Att prata med vardfamiljerna ar harligt och kanske det basta hittills; det basta jamte att stalla upp langst fram i kyrkan, kasta en snabb blick pa noterna, fokusera pa en dansande Suki framfor en och sen se ut over havet av manniskor och sjunga av hela hjartat om det som betyder mest i hela varlden. Oslagbart.