Maria

En sak som jag tankt pa som ar ganska trakig. Det som en gang var det jag tyckte var det basta med Etiopien har nu gatt och blvit typ det varsta - dvs alla frimodiga utatriktade manniskor. Innan tyckte jag det var fantastiskt att alla ville prata med en och att alla var sa positiva och trevliga hela tiden. Den synen har dock tragiskt nog forandats ordentligt och alla manniskor som vill prata med en hela tiden ar numera det jag stor mig mest pa. Trakigt men sant. Och sarskilt positiva ar de da inte alltid. Som ett galet exempel: Haromdan var jag pa vag gaende till skolan, da jag av nan anledning vander mig om star en pojke i tioarsaldern en meter bakom mig med en yxa i hogsta hugg... normalt?

Nasta vecka ar det jul, helt galet. Och har gar man omkring och svettas i solgasset... Men aldrig har jag lyssnat pa mer julmusik och bakat fler lussekatter... Det var ju Lucia i Helgen och det firades pa traditionsenligt satt, med undantag for sjalva luciagaendet. Jul ska firas forst pa sveskt vis i Aira och sen pa nat blandferengisatt tillsammans med ovriga vitingar i stan - najs!


Vi ar forresten viktiga, enligt vissa i alla fall. Haromdan korde namligen presidenten for hela Mekane Yesus kyrkan forbi oss. Och nar han sen korde tillbaka igen stannade han bilen och gick ur for att halsa pa oss. "Jag har hort att ni jobbar pa dvskolan. jag ar presidenten.. osv". Gott.

I lordags var Sinke och Meskerem hemma hos oss pa fika. Sa det var tjejsnack for hela slanten. Killar saklart och framtidsplaner. Gott. Teckenspraket flyter pa...

Om en vecka kommer sa antligen lillasyster!! och Emma! och sen Jenny! Mycket att se fram emot...