En liten olycka...

Det kanns sa overkligt nar man tittar pa bilder pa var uppochnervanda bil. Att vi hangde dar. Det gick sa fort och samtidigt sa langsamt. Och vi hade en san fantastisk tur i oturen. Nu ar vi har i Addis och emellant kanns det som ingenting har hant, vi umgas med de andra svenska ungdomarna och tanker inte pa hur illa det kunde ha gatt. Men sa ror man nacken lite snabbt eller bojer pa ryggen, kanner att musklerna ar ganska omma och tackar Gus for att det inte gick varre an det gjorde. Men vad var det da som hande... Jag tror att ni skulle fa olika versioner fran oss alla sex som var med, och har kommer min version:
Vi kor pa landsvagen mellan Nakamte och Addis. Har precis passerat Gedo och jag sitter och leker lite med Ellinor. Tanker overhuvudtaget inte pa vad som hander pa vagen och plotsligt kanner jag att nat fel. Bilen aker fram och tillbaka pa vagen och alla passagerare grips mer eller mindre av panik. Fran det att vi borja sladda till att vi star nastan still pa tvaren pa vanster sida av vagen gick det ganska fort. Men sen minns jag allt som i slowmotion. Hur bilen valter over pa hoger sida och sen, som efter viss overvagan, valter annu ett steg tills vi alla hanger uppochner och omtumlande fosoker fa ordning pa tankarna. Jag minns skriken fran de andra nar vi snurrade runt och minns att jag tankte "ska jag ocksa skrika?" men bestamde mig for att det just inte skulle hjalpa nat. Sa fort vi stod helt stilla var typ det anda jag kunde tanka att jag maste ut. Baltet spande hart over hofterna och jag fick snabbt av mig det. Sag fonstret och krop snabbt ut. Kom ut ett bra tag fore de andra och mottes av tusentals (det kandes nastan sa) manniskor som sprang for att hjalpa oss. Tankte att jag maste hjalpa de andra att komma ut men insag att jag inte skulle gora nan nytta i folkmassan runt bilen. Sa jag bad intensivt istallet. Och lattnaden var minst sagt stor da vi forstod att alla hade klarat sig hyfsat oskadda. Magnus, Benedicte och Ellinor akte till Gedo for att ringa efter hjalp och sen var det bara att vanta pa att Whasion skulle komma och hamta oss. Vi fick alla skjuts till Gedo dar vi satt pa ett kallt cafe och vantade i nagot som kandes som en evighet innan minibussen anlande och vi kunde hoppa in for fard till Addis. Kandes sa galet gott att komma fram till svenska missionen och kunna slappna av helt, vara omgiven av gamla bekanta och ha ett rum att ga och lagga sig i.
Gardagen agnades i huvudak till att ta hand om eftervarkningarna fran olyckan. Vi hade samtal om det som hant. Ringde till forsakringsbolag, handledare och foraldrar. Akte till svenska kliniken och blev kollade av norska lakaren Arne. Allt sag bra ut sa han men vi ska dit pa mandag igen for att kolla en sakerhetsgang. For egen del kan jag saga att det kanns battre och battre, nacken ommar inte lika mycket idag och nattens braiga somn satt gott. Forhoppningsvis kan vi atervanda till Nakamte snart, jag saknar ju mina barn...


Kommentarer
Postat av: Cat

Oj fy vad läskigt! Jag hoppas att allt är bra med dig =)



Jag läser din blogg så ofta som jag kan.



kram

Ida

2008-11-22 @ 19:48:06
URL: http://mittliviusa.blogspot.com
Postat av: Jo

Maria.. gumman.

Träffade Fredrik i lördags o han berättade vad som hade hänt. Overkligt! Tänker på er.. O saknar er massor! Kramar

2008-11-26 @ 15:27:24
URL: http://jo.trackback.se
Postat av: Anonym

Hej vännen. Va bra att allt gick bra. blev lite orolig när fredrik berättade om olyckan. Tänker mycke på dej. Nu har den lilla vinter vi hade några dagar försvunnit till ruggigt höstväder igen. Men man börjar pynta för advent så de e ganska mysigt ändå. Har varit en bra dag på cafe engel idag. Jag har blivit bjuden på ärtsoppa å fick faktist konstatera att de e helt okej att äta:)

Massa Kramar

2008-11-27 @ 19:03:51
Postat av: Jenny

oj nu glömde ja skriva namn igen:)

2008-11-27 @ 19:05:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0