Laget
Den konstiga extra regnperioden verkar antligen ge med sig och idag gasser solen. Sa pass att jag faller upp paraplyet av den anleldningen. Paraplyet och oronpropparna ar nog de saker jag ar gladast for att jag har med mig... I och med att regnet minskat i omfattning slipper jag ocksa komma till skolan med bruna fotter... Forra veckan var det sapass att barnen inte ville slappa in mig i klassrummet innan jag gatt till tanterna i koket och fatt en kanna vatten att tvatta av mig med... Annars blir de mest overlyckliga nar man kommer och halsar pa dem, an flyter inte kommunikationen problemfritt men det gar battre och battre.
Dovskolan ar en sa galet bra arbetsplats. Jag trivs som fisken i vattnet och grisen i gyttjan. Idag har jag fatt haret flatat av en elev och fatt hora att jag ar "very short and very fat" av en annan elev. De ar sa grymt goa barnen. Nu nar Liselott varit borta har jag fatt hoppa in och ta over hennes lektioner - engelska, slojd och datorkunskap. Nu kommer hon dock tillbaka snart och da vet jag inte vad jag far for arbetsuppgifter, men med min fenomenala anpassningsformaga sa blir det sakert bra...
Vi har kommit in i livet i Nakamte valdigt bra nu. Forutom lopporna och minareterna sa sover jag ganska bra. Jag far inte langre daligt samvete och blir rastlos av att sitta en halv dag och lasa, numera ar det mest skont faktiskt. Klockan ar omstalld till etiopisk tid och visar just nu pa kvart over elva, visst blir jag fortfarande lite forvirrad av det men inte som i borjan... Vi borjar lara oss att hantera all uppstandelse omkring oss och alla patrangande killar, vi har helt enkelt anpassat oss till livet har och vill inte aka hem "for allt i varlden", som Benne skulle ha sagt...
